Jag har bara haft torpet ett litet tag, men det har funnits i släkten sedan förut och närmsta granne är stugan som mina föräldrar byggde för 45 år sen och som nu tillhör min syster. Den ligger precis vid en sjö och min ligger lite längre upp i backen. Det är ungefär 100 meter mellan våra stugor och sedan är det nästan två kilometer till närmsta granne, som är en bondgård där min mormor är född. Gården är kvar i släkten och marken där våra stugor står tillhör gården.
Idag har jag tillbringat dagen i mitt torp. Där finns inget vatten eller elekticitet men det ska det ju inte vara på ett torp. Det har funnits ett dass men det är rivet. Så mitt första projekt var att lösa toalettfrågan. På Blocket hittade jag en kassettoa, en sådan man har i husvagnar, och sen fixade jag två lastpallar i plast, en hel och en halv. Dessa la jag bakom huset som en trapp och ställde toan överst. Det ser ut som en tron! En hink vatten bredvid och problemet är löst!
Framöver ska det komma upp tak och väggar men med torpets isolerade läge är det bara skogsduvorna som stör. Det finns massor att pyssla med på mitt lilla torp men allt är kravlöst och jag gör det jag har lust med. Ingen trädgård att sköta, huset står mitt bland blåbärsris, ljung och mossa. På ena gaveln står en bänk där man kan diska. Vatten hämtar jag i bäcken som rinner förbi ett litet stycke bort. Dricksvatten har jag med mig i dunkar.
Torpet är litet, kanske 5x3 meter, med ett sovloft. Det finns en bäddsoffa, ett soffbord och en liten byrå. Ett barkök med gasolspis gör mitt lilla kyffe komplett. Lite specerier får förvaras i burkar med lock. Jag måste tänka på att torpet även är hem för möss, spindlar och myror så det jag vill ha ifred får jag förvara väl. Men vad kan man säga? Djuren var där före mig och de bor ju i skogen som sig bör. Allt liv ska respekteras tycker jag även om jag inte är överförtjust i bålgetingar och hästmyror.
Jag övertog torpet som det stod med inredning och husgeråd. Nu har jag gått igenom allt och skrivit en lista på det som fattas. Jag har städat ur alla skåp och lådor och organiserat upp det som jag vill ha det. Nu börjar det kännas som mitt och jag känner verkligen att det är min fristad. En plats för vila, återhämtning och ensamhet. För lika mycket som jag behöver människor, liv och rörelse, lika mycket behöver jag ensamhet och närheten till naturen. Där hämtar jag kraft.
Jag ser fram emot en sommar med mycket sol och tid att vara i torpet. Jag blir glad av att tänka ut olika lösningar på diverse saker som behövs, en vedlåda till småpinnar som jag kan elda med i kaminen, en hygienavdelning på baksidan med toa, dusch och tvättho. En större altan vill jag ha och så måste jag naturligtvis leta upp matkällaren och brunnen. Det finns mycket man kan göra men inga måsten. Det passar mig perfekt just nu och jag är glad att ha något att planera för, tänka på och se fram emot. Man måste ha drömmar även när livet är mer än nog med sina bekymmer och svårigheter. I morgon är en annan dag.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar