Vad säger man?

 Jag har själv funderat på vad man säger till en person man möter som har förlorat sin nära och kära. Finns det något rätt och fel? Hur ska man bete sig? Nu när jag själv har förlorat min älskade så förstår jag bättre vad man vill höra - och vad man inte vill höra.

Ett enkelt "jag beklagar sorgen" duger utmärkt. Det behövs inte mer än så. Jag får höra att du vet och att du är ledsen å mina vägnar, och du förstår att jag sörjer. Det är gott nog. Att få frågan "hur mår du" är ganska jobbig för det finns inget enkelt svar utan att ljuga och det har jag svårt för. Människor som bekräftar sin vänskap genom att sända hälsningar såsom "jag tänker på dej", "jag finns här för dig" och "hör av dej om du vill prata" är också underbart att få veta. Tack alla som gjort det.

Jag vill inte höra "det går över" eller "tiden läker alla sår". Jag får acceptera att han är borta men han kommer alltid finnas i mitt hjärta som en stor saknad och sorg. Det är sådant vi människor måste lära oss att leva med. Sorgen är kärlekens pris. När den vi älskar dör, dör inte kärleken. Den är evig, precis som människans innersta väsen. 

Jag vill gärna prata om honom. Dela minnen med dej som kände honom. Jag vill skratta åt allt roligt som har hänt när han var med. Jag vill minnas med glädje och tacksamhet. Vi fann varann, jag fick vara hans kvinna, jag fick vandra med honom ända fram till slutet, till det sista andetaget, sen kunde jag inte följa med längre.

Du behöver inte ens säga något. Om du möter mig, sträck ut dina armar till en kram, håll om mej och säg åhhh. Det är nog. Om du ser mig gå förbi, det blir många långa promenader nu, och jag har lurar i öronen och nerböjt huvud, då vill jag inte prata. Ibland orkar jag inte möta människor men jag klarar inte heller av att bara sitta hemma. Tacksam för min hund som både ger mig anledning att gå ut och skäl att vara ute. För ibland är det jag mer än hunden som behöver gå ut.

Du behöver inte vara rädd att möta en människa i sorg. Jag är samma person nu som förut. Jag kanske gråter mer än jag skrattar just nu men alla goda minnen tar mer och mer över. Jag vill inte att du säger att det var synd att vi inte fick bli gamla tillsammans. Jag vill inte ens tänka de tankarna. Jag måste hitta nya drömmar, en ny framtid utan honom. Det känns nästan omöjligt men det måste gå. Han ville att jag skulle leva och njuta av livet.

"As soon as forever is through, I'll be over you"