Med evig kärlek

Jag har inte tagit av mig förlovningsringen än. Jag är liksom inte färdig med vår relation. Vi var tillsammans tills döden skilde oss åt, det var inget någon av oss valde. Han är borta och jag är kvar. Jag försöker hantera konsekvenserna av att han är ute ur mitt liv. Jag försöker hitta en ny mening med resten av mitt liv. Men hur kan jag sluta älska honom?

Om han hade dumpat mig hade jag åtminstone kunnat bli arg och sårad. Nu är det bara tomt och sorgligt. Att bli arg på livet är meningslöst. Detta liv är mitt enda liv. Han som kämpade mot alla odds för att ta vara på varje sekund av sitt liv, skulle inte acceptera att jag slösade bort mitt. Han ville alltid att jag skulle vara lycklig och han gjorde allt för att jag skulle göra roliga saker.

Så jag försöker hitta på trevliga grejor att göra. Utflykter, pyssel, vänner, familjen, fixa här hemma. Försöker hitta nya intressen och vad som gör mig glad. Inte bry mig om vad andra tycker om de inte tycker som jag. Lev och låt leva. Undvika allt drama. Leva mitt liv i harmoni så långt det går och beror på mig och mina val.

Jag har en tro på en andlig dimension som ger mig ett extra djup i mitt inre liv. Det finns inga garantier för ett bekymmersfritt liv, men däremot upplever jag att jag får styrka, frid och kärlek i själen genom alla svårigheter som livet kommer med. Jag vet inte hur det fungerar, bara att det fungerar. Jag är stark, jag är lugn och jag har kärlek att ge till mina medmänniskor.

 Jag har beslutat mig för att inte bli bitter, det måste man verkligen bestämma sig för. Det finns ingen sköld mot sorg och smärta, men en inre kraft ger mig mod att gå vidare. För man kommer igenom om man inte ger upp.  Av alla motgångar man går igenom blir man starkare och klokare. Jag tror inte på att söka någon mening med motgångar, olyckor, sjukdom och död. Jag tror på att hitta mening i livet vidare, i livet trots allt, i livet tack vare, i livet med nya förutsättningar och utmaningar. 

Det finns så mycket som vi inte vet, som vi inte förstår. Jag tror att inom oss alla finns det en del som är evig. Vår livsenergi, själva essensen av det som är vår person. Den lever vidare i en annan dimension, en del kallar det himlen. Så därför finns det ett hopp om att återse de som vi skiljts ifrån. Vi ska ses igen. Det finns mer än vi kan se och ta på, det är jag övertygad om.

”Come let me love you

Let me give my life to you

Let me drown in your laughter

Let me die in your arms

Let me lay down beside you

Let me give my life to you

Come let me love you

Come love me again”