Fortsätta framåt trots allt

Det känns som om livet självt driver mig vidare, framåt.  Själv stretar jag nästan emot, vet inte vad jag vill, vart jag ska. Men jag möter både nya människor och gamla vänner, får uppmuntran och bekräftelse. I lördags fick jag årets varmaste kram av en gammal klasskompis. Det var underbart och bara det faktum att människor tänker på mig, bryr sig om mig och tycker om mig fyller mig med glädje och tacksamhet. 

Under veckan har jag också träffat på ett par personer på stan ur min samtalsgrupp om sorg, som jag börjat på. Jag känner en så speciell vänskap med dem, trots att vi egentligen inte känner varann. Men vi samtalar om det djupaste och det svåraste i livet. Döden. Förlusten av en nära anhörig. Därför blir vår gemenskap så annorlunda och innerlig.

Jag har också blivit god vän med en tjej på jobbet och vi har börjat träffas på fritiden. Vi har en hel del gemensamt och vi kan också prata om djupa ting. Om livet och döden, känslor och tankar.  Det är en gåva att få en ny vän! Ger nya dimensioner på livet och berikar min vardag, får mig att fortsätta kämpa framåt.

Annars kan det finnas stunder när jag undrar vad det kan finnas mer för mig, varför ska jag leva vidare? Mina barn är vuxna, har bra liv och fina relationer.  Jag har fått uppleva kärleken i dess mest lysande form, hur ska någon någonsin kunna mäta sig med honom? Men det kanske är det som är grejen. Ingen är som han.

Olika människor har olika gåvor att ge oss i livet.  Vi möts, utväxlar erfarenheter, delar vänskap och gemenskap. Inte alltid varar vänskapen hela livet utan människor kommer och går in och ut ur våra liv. Äldre släktingar dör och nya föds. Allt ger oss nya erfarenheter och tankar om att vara människa. Om man bara är villig att ta till sig nya erfarenheter.

Så vad kan man göra annat än fortsätta framåt? Hitta glädje, vänskap, nya insikter och en djupare förståelse av det svåra och mystiska men samtidigt självklara att leva. Jag vill alltid lära mig mer, förstå mer, bli en bättre medmänniska och upptäcka nya saker om världen omkring mig. Med den processen blir man aldrig färdig.

It's raining again

Oh no, my love's at an end

Oh no, it's raining again

You know it's hard to pretend

Oh no, it's raining again

Too bad I'm losing a friend

Oh no, it's raining again

Oh, will my heart ever mend

(Supertramp)