Nu har den första av mina tre semesterveckor passerat. Jag har redan hunnit med några dagar vid havet på västkusten och några dagar i mitt torp ute i skogen. Verkiga kontraster men båda platserna är underbara på sitt sätt. Att vädret fortsätter vara ljuvligt är ju en ynnest i sig. Att dessutom får vara med goda vänner och familjen är en rejäl bonus.
Nästa vecka bjuder på ännu mer äventyr och umgänge, men mer om det nästa gång. Även om jag är ensam denna sommar, ser jag ändå till att företa mig saker, åka och hälsa på vänner och besöka olika platser. På torpet är det ju alltid saker att pyssla med, men jag tänker inte jobba hela semestern. Nu är det tid för vila och gemenskap.
Förra sommaren hade jag sonen hemma på besök från Australien, så det gjorde min sommar fin trots att min hjärtevän lämnade jordelivet. Nu har det gåt drygt ett år och det är andra sommaren, andra midsommar, jag har gått igenom alla viktiga dagar en gång förut ensam. Det gör det lite lättare även om saknaden gör sig ständigt påmind.
Kvällarna är ljusa och ljumma, sakta sjunker solen ner i väster som det eldröda klot det faktiskt är. Skymningen sänker sig sakta och i min skogsglänta är det så tyst och stilla att det susar i öronen. Nu märker jag tydligt den lätta tinitus jag har. Inga andra ljud stör, bara det avlägsna porlet från bäcken, en och annan fågel sjunger till och någon enstaka insekt surrar. Allt blir stilla och går in i nattens vila.
Jag tänker på den fattiga torparfamiljen som bodde här i torpet för 100 år sen som bara har grundstenarna kvar strax bakom den lilla stugan som nu är mitt ställe. Hur öde var inte deras tillvaro här ute i ingenstans. Även om jag har det enkelt som de utan varken el eller vatten, så har jag ändå en bil som kan ta mig till civilisationen på en liten stund. Jag har ett bilbatteri här där jag kan ladda min telefon och ipad.
Jag har dunkar med vatten med mig och jag hämtar vatten i sjön för disk och hygien. Jag har en enkel husvagnstoa för de primära behoven och jag har en kylbag med kylklampar för min mat. Jag lagar mat i gasolköket och lyse får jag från fotogenlampor och levande ljus. En liten batteriradio är enda underhållningen. Enkelt men det funkar.
Jag är tacksam för min nya ytterdörr som är lätt att stänga och låsa, jag är tacksam för tekniken med telefon och ipad och 4G-nätet funkar här också. Jag uppskattar också alla bekvämligheter när jag kommer hem igen. Det är bra att komma bort för det gör det gott att komma hem. Jag bäddar upp min bäddsoffa och kryper ner i sängen och blåser ut ljusen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar