Äventyr på vinden

Det är en härlig höst i år. Vädret är milt och svampen växer så det knakar i varenda mosstuva. Jag tycker om hösten, luften, dimman, mörkret. Jag tänder ljus och det är liksom okej att sitta och mysa inomhus. Sommarens jakt på solbränna, allehanda aktiviteter och utflykter tar slut och vi får tagga ner.

Det blir ett lugnare tempo på det sociala livet på hösten. Det behöver jag efter en intensiv sommar då man ska hinna med så mycket och man ska passa på att göra ditt och datt när solen skiner. Nu går vi in i en annan årstid med annat fokus.

Jag har packat ihop utemöblerna, gått igenom förrådet och valde ut lite saker som jag skulle ta upp på vinden. Jag har ju en vind här på mitt lilla radhus och jag har inte varit uppe där än och kollat men nu var det dags.

Jag öppnade upp luckan i taket och vecklade ut den inbyggda stegen. Klättrade försiktigt upp och såg en taklampa men den verkade vara trasig för den tändes inte. Så jag klättrade ner igen och hämtade en glödlampa och min lilla ficklampa.

Klättrade upp igen och tog mig fram till lampan. Den hade en rund kupa som jag behövde skruva loss så jag la ifrån mig ficklampan på golvet för att få båda händerna fria. Men den rullade iväg och for ner i en springa som fanns mellan takbjälkarna och golvskivorna.

Där låg den och lyste och jag kunde inte nå den med handen. Jag funderade lite, sen klättrade jag ner och hämtade grilltången. Tänkte att jag skulle kunna fiska upp ficklampan. Den nådde inte riktigt och när jag försökte sträcka ner den en liten bit till så tappade jag den.

Så nu låg både tången och ficklampan nere i springan utom räckhåll. Jag kättrade ner och hämtade grillgaffeln - det är ju de längsta redskapen jag har. Fick tag i örat på tången och lyckades fiska upp den. Men hur skulle jag få upp ficklampan? Den kan ju inte ligga där och lysa!

Ficklampan är i metall så jag tänkte att om jag kan fästa en magnet i änden på en lång pinne kanske jag kan meta upp den? Jag hade en magnet i en låda, tog en lång bambupinne från tomatplanta  ute i trädgården och limmade fast magneten i toppen på pinnen med superlim.

På andra försöket lyckades jag fånga ficklampan på magneten och kunde dra upp den så att jag fick tag på den till slut! Som ni förstår är jag inte den som ger upp i första taget och nöden är som bekant uppfinningarnas moder. 

Nu lyser taklampan på vinden och ficklampan är tillbaks i lådan. Jag har baxat upp fyra positionsstolar, en solstol, ett bord och några lådor leksaker som tillhör sonen. De får stå där i väntan på barnbarn någon gång i framtiden. 

Jag mår bra av att få ordning på saker och ting, att avsluta en säsong när nästa börjar. Som mycket i livet, jag mår inte bra av att ha en massa oavslutade projekt, jag vill göra klart, avsluta, för att ha utrymme för nästa.

Kanske det är en av orsakerna till att jag tycker det är jobbigt med sorgen. Den tar inte slut bara för att jag tycker att den borde göra det nu. Men jag kanske ändå måste börja gå vidare trots att jag inte avslutat sorgen. Den kanske alltid kommer att finnas med på något sätt.

Sorgen har sin egen process, sin egen agenda, och jag kan inte bara bestämma att nu räcker det. Jag kan inte heller be kärleken att försvinna, kärleken till honom. Den finns kvar trots att han inte gör det. Han lever kvar i mitt hjärta och är fortfarande en del av mig.

Så jag får fortsätta framåt, med en bit av mig kvar i det förflutna. Lite haltande till en början men man vänjer sig vid det mesta, människan är fantastisk på det viset. Snart hoppas jag kunna röra mig obehindrat fram i livet.

Det gäller att hitta en balans. Inte bara dystert och inte heller överentusiastiskt. Men ändå ha en förväntan på framtiden för man vet aldrig vad som kan hända i morgon. Så jag fortsätter vara en så bra människa som jag bara kan och gör gott i min lilla del av världen. Det mår jag bra av i själen.