Svamptider

Jag är en svampplockare. Jag älskar att gå ut i skogen och leta svamp. Jag plockar gula kantareller, trattkantareller, Karl Johan och taggsvamp. I år är det ett makalöst svampår. Vart man än går så hittar man svamp. Men man måste våga gå rakt ut i skogen och man måste veta vilken typ av skog man ska leta i.

När man väl hittat sina ställen är det nästan bara att gå ut och hämta dem. Jag är lycklig ute i skogen. Där är så stilla och fridfullt. När man letar svamp kan man inte rusa på, man måste lufsa fram i sakta mak med blicken fäst i marken. Så det är ett rofyllt sätt att gå.

Risken är bara att man går vilse. Eftersom man mest tittar vid sina fötter är det lätt att man virrar bort sig och inte riktigt vet var man är eller hur man hittar tillbaks till bilen. Så man måste också stanna upp med jämna mellanrum och se sig omkring.

Ta fäste på specifika saker i naturen. En stor sten, ett krokigt träd, ett litet kärr, en ås eller andra formationer i naturen som utmärker sig. På så sätt skapar man sig riktmärken vart man går så att man hittar hem igen. 

Så denna höst är hektisk för mig. Även om jag egentligen har plockat all svamp jag behöver för min egen del för året, så är det på något vis jakten som lockar. Det går ju inte att tänka sig att lämna kvar svamparna i skogen, ensamma och övergivna liksom.

Men det finns alltid vänner som vill ha svamp så några problem att bli av med dem sedan är det inte. Att hitta en stor klunga kantareller gör mej så löjligt glad. Som att hitta guld, en skatt. Att se mossan lysa upp av stora gula hattar får mej tjoa högt av glädje. 

Själva plockandet är det roliga. Att rensa och förvälla är mindre kul men att sedan packa dem i påsar och stoppa i frysen känns som en rikedom, en lyx. Och ser man kilopriset i affären på kantareller så är det verkligen så. Så jag är rik - om man kollar i min frys!