ålderstecken

Nu har det gått några år sen jag fyllde 50 och jag kan konstatera att det händer saker med mig som visar på att jag inte är ung längre. Det där med åldersnoja är inget för mej, jag är fullkomligt nöjd med att vara den ålder jag är. Jag längtar inte efter min ungdom eller att få börja om mitt liv. Inte heller skulle jag vilja leva för alltid, men en del människor lever sina liv som om det skulle vara så.

Barn är man fram till tonåren, sen blir man ung vuxen och plötsligt är man mitt i livet. Fullt upp med att bygga sitt hem, starta familj, ha en karriär och vårda sina vänskapsrelationer. Allt på samma gång samtidigt som man försöker hålla undan högarna med tvätt, disk och damm.

Sen kommer man till medelåldern och då är man kanske 45-65. Därefter inträder pensionsåldern och man blir senior. Det där med åldersgränser är flytande då man inte åldras på samma sätt som förut. 50 år för 100 år sen var betydligt äldre än idag. Då var man mer sliten av ett hårt liv och jobb, nu är livet enklare, mycket tack vare maskinerna.

Tvättmaskin, diskmaskin, dammsugare, maskiner på fabriker. Man behöver inte ordna ved till spis och värme, bara trycka på en knapp. Livet är enklare samtidigt som vi har ett betydligt mer komplicerat psykiskt skeende i livet. Mycket som kräver vårt fokus, vår intelligens och koncentration. 

Jag har börjat få gråa slingor i håret. Det händer att jag somnar i soffan på kvällen. Mina ben är stela när jag suttit still för länge. Jag blir lycklig av en lugn hemmakväll. Jag smiter från festen för att få komma hem, ta på nattlinnet och krypa upp i soffan. Jag oroar mej mindre och jag bekymrar mej inte över vad folk kan tycka och tänka om mej. Jag vet vem jag är och vad jag vill.

Det är viktigare för mig att ha frid i själen än att göra andra till lags. Riktiga vänner uppskattar varandra för den de är. Jag vill hellre ha rakt och ärligt än undfallande och tillrättalagt. Jag är själv ganska rakt på sak och jag uppskattar det hos andra. 

Livet saktar ner inte bara på grund av hösten, utan även för att jag blir äldre och inte av lika stort behov av att det måste hända något hela tiden. Förnöjsamhet är kanske också något som kommer med åldern. Att trivas i sitt eget sällskap och vara nöjd med dagen som gick, förvänta mig bra saker av morgondagen och inte tappa fokus på vad som verkligen är viktigt.