Konsten att lyssna

Jag såg en intervju idag på morgonen i TV4 med en kvinna som skrivit en bok om sina upplevelser av alla behandlingar när hon fick bröstcancer. Hon sa en sak som fastnade i mitt sinne. Hon berättade att hon hade en vän som också hade bröstcancer och när det var jobbigt så ringde hon henne.

När man går igenom en svår upplevelse så behöver man någon annan som förstår, och det kan bara den som gått igenom samma sak. Det ger en tröst att dela det svåra med någon annan som vet precis vad man pratar om. 

Att bli lyssnad på och förstådd är något vi alla behöver, men särskilt de som fått genomgå svårigheter och sorger. Jag har haft stor hjälp och tröst av andra som gått igenom liknande upplevelser och nu kan jag i min tur ge stöd och förståelse till andra som drabbats av sorg som jag. 

Ledsna människor behöver goda människor i sitt liv. Människor som tar sig tid, människor som sätter sig ner, ser dig i ögonen och verkligen lyssnar på vad du säger. Som orkar höra samma sak flera gånger om, som klarar av att höra din gråt och klagan, som inte försöker svara på alla omöjliga frågor.

Goda råd i all ära, livsvisdom absolut, men jag måste själv komma på svaren på mina frågor. Klämkäcka tillrop känns som en förolämpning. Ryck upp dej, ja men om jag inte orkar det just nu, är jag en svag och dålig människa då? 

Lyssnandets konst är en tynande talang. Vi har inte tid att lyssna på svaret på frågan vi just ställde. Att lyssna på någons bekymmer betyder inte att jag ska lösa dem. Lyssna aktivt, bekräfta, ge en kram och en kopp kaffe. Var och en måste finna sin väg genom livet.

Jag kan berätta om min väg och kanske ge någon idé till någon annan hur man kan tänka eller göra. Men även om vi går igenom samma sak har vi olika förhållningssätt. Vi kan vara känslosamma eller distanserade, pratsamma eller tysta, gråta öppet eller bära det inombords. 

Vi måste alla göra det som känns äkta och ärligt för mig som individ. Inte vad jag tror att andra förväntar sig eller vad jag sett eller hört andra göra. Mitt liv och mina val är mina egna och ingen ska, kan eller bör säga åt dig vad du ska göra, tänka eller känna.

Vi ska helt enkelt finnas där för varann i svåra tider, lika väl som i alla goda, glada och fina stunder. Utan att döma, bedöma eller kategorisera. Bemöta andra som jag själv vill bli bemött. Alla har något att kämpa med, givetvis med olika dignitet men ingen går genom livet utan att möta någon svårighet eller sorg. Var generös i mötet med andra. Bjud på dig själv så kommer du bli rik - på erfarenheter och upplevelser.