Det är så viktigt att hitta de där sakerna som gör mig glad och sedan prioritera tid att göra det. För mig är det enkla saker. Gå ut i skogen. Plocka svamp. Laga mat och baka. Ta vara på frukt och grönsaker som jag odlar eller får av vänner. Prata med en god vän. Inga kostsamma nöjen men sådant som föder själen.
Att vara ensam är också något jag behöver - lika mycket som jag behöver träffa människor och ha ett socialt umgänge. Efter en intensiv sommar är det extra skönt när hösten kommer, med sin klara luft, mörka kvällar och dimmiga morgnar.
Det är liksom mer okej att krypa upp i soffan, tända lite ljus och kolla på en feel good-film. I mitt jobb omges jag av människor hela dagarna så när kvällen kommer är jag nöjd med mitt eget sällskap. Men det har varit en lång väg dit.
Att vara tillfreds med mig själv, acceptera och omfamna ensamheten och värdesätta den. Jag behöver ingen annan människa för att bli hel, komplett. Jag själv är nog, men självklart behöver jag andra människor som tillför gott i mitt liv. Ingen människa är en ö.
Simon & Garfunkle sjöng ”I am a rock, I am an island, because the rock feels no pain and an island never cries”. Livets sorger och törnar kan göra så med oss, vi isolerar oss och stålsätter oss. Men jag har lärt mig på erfarenhetens väg att vi gör rätt i att låta känslorna få plats, även de svåra.
Det är inte farligt att känna sorg eller vemod eller ilska eller frustration eller vanmakt. Låt känskorna komma och jobba dig igenom dem. Förr eller senare kommer man ut på andra sidan och livet visar sig i ett annat ljus.
Mina bästa vänner är människor som fått gå igenom tuffa tider och utstå mycket av livets svårigheter. De har blivit medkännande för att de vet hur det kan kännas att bli utsatt för prövningar. De är kloka, starka och med en aningen bisarr humor som tilltalar mig.
Att kunna skratta åt eländet är en styrka. Att glädjas åt det lilla, det enkla, är också en styrka. Det gör att allt tungt blir lite lättare och man tar inte sig själv på så blodigt allvar. Vi behöver inte göra allt mer komplicerat än vad det är.
Jag har blivit bra på att inte oroa mig. Oro löser inga bekymmer. All oro jag känt blev till ingen nytta, det förändrade ingenting. Livet blir som det blir och det är bara att hänga med och göra det bästa av det som kommer i min väg.
Oro för något som kanske skulle kunna hända tar för mycket energi från mej för att hantera det som verkligen händer här och nu. Jag väljer att fokusera på nuet och göra mitt bästa för att möta dagen som är idag. I morgon är en ny dag med nya bekymmer. En dag i taget, en sak i taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar