Egentid

Det är märkliga tider nu med viruset som hotar hela vår värld och vår frihet. Folksamlingar på mer än 50 personer är förbjudet, äldre personer ska hålla sig isolerade och vi andra ska försöka vara återhållsamma med våra sociala kontakter. Allt för att minska risken för smittspridning.

På jobbet är det många borta, de flesta i vanlig förkylning som man i normala fall hade tagit nässpray och gått till jobbet med ändå. Nu måste man stanna hemma, eftersom man inte kan vara helt säker på vilken typ av smitta det är. 

Vi har kallat in extrajobbare och vi som är friska får hoppa in än här och än där för att få butiken att fungera. Det har jag inget emot, tvärt om känner jag att jag är betydelsefull och jag funkar bra under stress.

Jag funderar inte så mycket på att jag skulle kunna bli smittad av alla kunder jag möter varje dag. I detta läget är det bra att vara lite fatalistisk och lugnt konstatera att det som sker det sker. Inget blir annorlunda av att jag oroar mig.

Så just nu är det mycket samtal per telefon, man får ringa varann istället när man inte kan träffas. Mest tråkigt är det att inte kunna hälsa på mina föräldrar. Visserligen är de inte särskilt oroliga för att bli smittade, men eftersom jag träffar så mycket människor skulle det kunna vara så att jag bär på smittan utan att veta om det.

Att vara orsaken till att smitta mina gamla föräldrar, 85 och 90 år med flera andra sjukdomar, vore inte särskilt kul. Så vi får vänta ut krisen, men vi hörs på telefon varje dag. Även påskfirandet hänger löst, och det är väldigt trist.

Hela länder stängs ner, gränser spärras av, butiker, restauranger och fabriker stängs eller går på sparlåga. I Sverige har vi ändå en bra grundtrygghet med lönegarantier och försäkringar. I många andra länder finns inget skyddsnät och krisen slår hårt mot befolkningen.

Jag är tacksam för att bo i Sverige, att jobba i en bransch som går på högvarv och jag är frisk och stark utan bakomliggande sjukdomar. Jag känner ingen oro för jag har ingen anledning till det. 

Inte så att jag är redo för döden, men jag har inga outredda saker, inget agg eller gruff mot någon som spökar, mina barn har det bra och lever i fina relationer, jag har allt ordnat och strukturerat. När man lever själv tycker jag det är viktigt att ha ordning på sitt liv och sina papper.

Vi kommer klara detta, livet kommer fortsätta även efter Corona. Världen finns kvar, om än lite annorlunda. Men vi kommer vänja oss. Vi kommer anpassa oss och vi kommer att gå framåt igen. Vi tar bara en liten - välbehövlig - paus från allt. Jag kan faktiskt tycka det är lite skönt att livet gått ner i hastighet och kalendern har plötligt en hel del obokad tid. Tid för mig själv, egentid. Väl spenderad tid!