Jag måste påminna mej själv ibland om att njuta av livet här och nu. Det är så lätt att låta tankarna vandra iväg till vad jag önskar skulle vara. Men det finns så mycket vackert att glädjas åt. Se på naturen nu på våren med all den skira grönskan, de blommande ängarna och fruktträden, lyssna på fågelsången och vända ansiktet mot solen när den skiner.
Visst finns det mycket mer jag vill med livet, resa till exempel, men allt sådant får vänta till bättre tider. Men bara för att allt inte är perfekt nu betyder det inte att det inte kan vara bra ändå. Längtan kan också vara en del av det. Drömmar och mål är bra men man kan inte bara vänta och längta.
Då glömmer jag att glädjas åt det jag faktiskt redan har och vad som finns runt omkring mig. Jag får inte heller glömma att unna mig det som jag behöver. En lugn hemmakväll eller en kväll ute med vänner, en vilodag hemma eller en shoppingdag i en annan stad, en dag i torpet eller en tur med bilen i det vackra landskapet.
Jag behöver allt detta och det är inte svårt att uppfylla. Jag behöver både lugnet och ruschen, naturen och stan, ensamheten och vännerna. Det är mixen av allt detta som gör livet ljuvligt. Jag behöver omväxling, både på jobbet och privat. Då måste man göra medvetna val för att få det.
Ibland får man strunta i förväntningarna som andra kan tänkas ha för mej och välja min egen väg. Det är lätt för mej att göra sånt som gör andra glada och nöjda, men gör det inte det samma för mej så får det faktiskt vara. Min egen själsro måste få komma i första hand.
Så har det inte alltid varit men de sista 10 åren har varit en inre resa mot att hitta det som är jag och inte det som förväntas av mig. Allt handlar om jämnvikt. Att vara mig själv men inte på bekostnad av andra. Att gå min egen väg men utan att trampa någon på tårna. Att säga nej när det inte känns rätt men hjälpa till där jag kan bidra och vara till nytta med den jag är och det jag kan.
Balans i livet handlar inte om att gå på lina i fruktan för att ramla, eller att sy ihop allt med en skör tråd. Det handlar om att fläta ett nät där jag kan landa tryggt och vila. Att vara snäll mot andra utan att utplåna sig själv, och att även rikta den snällheten mot mig själv. Precis som när du hör säkerhetsrutinerna innan flygplanet lyfter: sätt på syrgasmasken på dig själv först innan du hjälper andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar