Funktionsvariationer

 Jag är kontaktperson till två personer med funktionsvariationer. En kvinna som har Downs syndrom och en man som har ett annat syndrom som också har med kromosomerna att göra. Personer med Downs syndrom har vi alla lärt känna tack vare filmen Catwalk. Andra syndrom kan vara betydligt mer okända och de personerna har inte något karaktäristiskt utseende som personer med Downs syndrom har.

Alla mentala funktionsvariationer syns inte på utsidan. Gemensamt för många är att de är glada, snälla, kärleksfulla och pratsamma. De är spontana och säger rätt ut vad de tänker och känner. De är generösa med att ge beröm och uppskattning och vi borde alla vara mer som dom.

Även om det tar lite tid att vara kontaktperson så ger det så mycket tillbaks. Idag när jag hämtade mannen möter han mej med dessa ord: ”Hej snygga Ann-Louise, vad pigg du ser ut! Så smal du har blivit! Så vackert hår du har idag!” Alltså, vem blir inte glad av det!

Man ansöker hos kommunen att bli kontaktperson och de parar ihop oss med en passande person som har fått beviljat att ha en kontaktperson. Man kan göra olika saker tillsammans, äta, fika, åka på utflykter, konserter, utställningar, bio och annat. Man kan också vara behjälplig vid tex frisörbesök, handla kläder eller andra saker, så att ha en nära kontakt med boendet/anhöriga hör till.

I dessa coronatider har det varit svårt att hitta på aktiviteter tillsammans, då det inte finns några evenemang att besöka. Men de uppskattar även att komma hem till mej och hälsa på eller att få besök av mej på sitt boende. De brukar stolt presentera mej för alla som sin kontaktperson. För dem är det ett privilegium.

För mej betyder det att jag kommer ut på saker (när det inte är coronarestriktioner) som jag annars aldrig hade gjort ensam. Konserter, bio, utställningar på Vandalorum och Gummifabriken - ja allt sånt hade jag inte besökt utan dem. Så visst berikar det mitt liv!

Dessutom gör man en enkel samhällsinsats genom att ge dessa personer en meningsfull, normal fritid och kontakt med omvärlden utöver personalen på boendet och sin egen familj. De behöver stimulans för att utvecklas och det är kul att kunna bidra med det. Det är utvecklande att umgås med flera olika typer av människor. Det ökar vår förståelse och empati.