Med alla sinnen

 Ju fler sinnen du aktverar, ju starkare blir upplevelsen och minnet. Kanske är det därför vi älskar denna årstid så mycket. Vi ser allt det gröna i olika nyanser i löv och annan växtlighet, vi känner doften av syrén och liljekonvalj, vi hör småfåglarna kvittra och göken ropa ut sitt parningsrop, vi smakar årets första jordgubbar och vi känner solens värme mot huden.

Jag minns föregående vårar och är så tacksam att jag får uppleva den igen. Alla dessa fantastiska upplevelser för alla sinnen gör att hjärtat sjunger. Att se allt gro och växa, blomma och så småningom bära frukt. Lite som människans liv, faktiskt.

Barnen växer upp, blommar upp i livet och skapar sina liv, bär frukt i form av karriär, bygga upp ett hem och så småningom kanske få egna barn. Så går livets kretslopp runt, runt. Vi gör ibland en stor sak av små ting. För om man tänker ”vad gör det om 100 år” så blir perspektivet ett annat.

Vad som är viktigt är kanske annat än det som tränger på som brådskande. Vi kan hålla oss sysselsatta 24/7 men är det verkligen viktigt alla gånger? Kommer det att tillföra kvalitet i mitt liv? Kommer jag ha gjort något bra för min familj, mina vänner, på min arbetsplats? 

Det avtryck vi kan göra för framtiden är hur vi behandlar våra nära idag. Hur våra barn tar sig an framtiden beror i viss mån på vad vi lärt dem som små men främst hur vi behandlade dem. Var det med respekt, intresse och kärlek eller var det fokus på prestation och med en nedsättande attityd?

Jag blir så ledsen när jag hör föräldrar tala nedlåtande till sina barn eller göra sig lustiga på deras bekostnad. Att förlöjliga dem eller berätta saker de gjort eller sagt och sedan skratta åt det, det är rena förtryckarfasonerna. Barn är barn men för den skull ska de inte hanteras som mindre vetande. De känner in allt även om de inte förstår allt.

Hur vi växer upp beror även det på alla sinnen och den stimulans de får. Låter vi dem smaka, lukta, höra, se och känna livet dom något fint och spännande? Låter vi dem känna att de är viktiga och att deras känslor och upplevelser är betydelsefulla?

Jag tror och hoppas att mina barn har fått känna sig sedda och hörda av mej, att jag intresserat mej för vad de är intresserade av, att jag satt mej in i deras liv och fritidssysselsättningar, att jag hängt med i musiken, spelen och skolan. Att deras liv och känslor och är viktiga. Att de ska välja sin väg framåt i livet, med mitt fulla stöd vad de än väljer att göra.

Mitt mål som mamma är att göra mej själv överflödig i den mening att barnen kan stå på egna ben och klara sig själva. Sen vill jag självklart finnas där som deras största supporter, komma med tips och råd - om de ber om det. Men varje människa måste få utrymme och stöd att finna sin egen väg i livet. Då tror jag chansen är störst att de blir lyckliga.