Jag begär inget men vill ha allt

Nu går vi in i nyårshelgen och det blir ett par dagar extra ledigt för mig. Saknaden efter min hjärtevän är lika svår i år som förra året, det där med att sorgen tar ett år, sedan vänder det, är inte sant. Ja kanske sorgen är på ett annat sätt nu. Förra året var det fortfarande obegripligt och overkligt, i år har sanningen sjunkit in. Han kommer inte tillbaka. 

Samtidigt har jag hittat en harmoni i mig själv och i ensamheten. Det känns inte lika vilset i livet nu som för ett år sedan. Jag har lärt mig så mycket om livet och mig själv detta året, men det är en dyrköpt kunskap. Men trots att jag vet nu hur det slutade skulle jag inte tveka en sekund att göra om det.

Så mycket glädje och kärlek i koncentrat på några få korta år kommer jag alltid bära med mig som en dyrbar skatt. Jag fick så mycket och jag fick ge tillbaks, vi var båda generösa mot varann i vår relation. Det är något som jag uppskattade mycket och det är nummer ett på min lista om jag nån gång skulle ge mig in i en ny relation.

Jag har famlat runt i år med vad jag vill, önskar och planerar inför framtiden. Nu börjar det klarna allt eftersom och nu när jag går in i ett nytt år så gör jag det med nytt fokus. Jag får öva mig i att göra saker för min egen skull. Förut gjorde jag det för barnen, familjen, och sen gjorde vi det tillsammans, han och jag.

Nu står jag här och försöker se in i framtiden, in i nästa år. Vad kommer hända? Vad kommer jag uppleva? Vem kommer jag möta? Det är inte bara vånda inför ett nytt år utan faktiskt förväntan. Jag har små planer som jag ska smida vidare på och sen kommer självklart livet att överraska, som det alltid gör.

Det första som kommer hända är väl att min son och sonhustru kommer hem på semester i slutet av januari. Eftersom de bor på andra sidan jorden blir det inte så ofta vi ses, men vi försöker träffas en gång om året i alla fall. Det ska bli underbart att ses igen! Jag skjuter längtan åt sidan i vardagen men nu kommer den fram när det närmar sig att de kommer.

Nu tar jag farväl av detta år, ett jobbigt år, ett ensamt år, och säger välkommen till ett nytt. Jag förväntar mig goda saker, roliga händelser, spännande upplevelser, gemenskap och vänskap. Eller som en känd skådespelare (jag har glömt vem) sa ”jag begär inget men vill ha allt”. Gott nytt år!

Vilken varg matar du?

Jag börjar med en liten berättelse:

En gammal man berättar för sitt barnbarn om ett gräl som pågår inom honom. Han säger att konflikten står mellan två vargar. Den ena vargen är full av avundsjuka, sorg, ånger, girighet, högmod, självömkan, skuld, bitterhet, mindervärdighet, lögner, falsk stolthet, överlägsenhet och egoism.

Den andra vargen är full av glädje, fred, kärlek, hopp, ärlighet, ödmjukhet, vänlighet, välvillighet, medkännande, generositet, sanning, medlidande och tro.

Barnet tänker efter en liten stund och frågar sedan sin morfar:

- "Vilken varg vinner?"

Den gamle mannen svarar honom:

- "Den varg jag matar."

Detta beskriver så bra den kamp som kan pågå i vårt inre. Negativa, destruktiva tankar konkurrerar med positiva, kreativa tankar. Vi måste förstå att det är i vår makt att välja. Det är inte enkelt, det kommer inte gå som på räls, men ju mer vi inser att vi ska mata de goda tankarna och envist mota bort de dåliga tankarna, ju mer kommer vi att få lugn i sinnet. 

Våra känslor vill gärna styra oss och få oss tappa fotfästet. Men om vi stannar upp och tänker efter, så ändras våra känslor hela tiden, ibland flera gånger om dagen. Därför behöver vi ha en medveten strategi, en livsinriktning som vi kan fästa blicken på när känslorna svajar. 

Det krävs en målmedvetenhet och beslutsamhet för att styra sitt liv och sina tankar i den riktning som man vill gå. På något konstigt sätt är det enklare att låta bli att fokusera på målet och istället svepas med i vad som passerar genom mitt huvud. Men för att må bra i längden är enda sättet att ta kontroll över vad jag tänker och önskar.

Självklart få vi alla tankar som inte är särskilt konstruktiva men jag kämpar emot dem och byter ut dem mot sådant som får mig att må bättre. Att grubbla över varför saker blev som det blev, varför det inte blivit som jag önskade, leder ingenstans. Det enda som kan ändras är framtiden, historien är historia.

När negativa tankar kommer, behöver jag identifiera dem och byta ut dem mot positiva. Det är ingen annan som kan göra det åt mig, jag måste ta tag i det själv om jag vill komma framåt i livet. Jag är inte intresserad av att bli förd hit och dit utan mening eller mål. Jag vill komma framåt, inte bakåt. 

I morgon är det julafton och det är inte mycket som är som förr. Men det betyder inte att allt är värdelöst och hopplöst för det. Det finns så mycket som är bra och jag väljer att tänka på det. För de tankar jag tänker idag formar min morgondag. Det är inte bara struntprat det där med positivt tänkande. 

Om jag mår dåligt kommer jag inte må bättre med tiden per automatik. Jag måste själv ta ansvar för hur jag ser på livet och de svårigheter jag möter. Om jag vill må bra så måste jag dagligen fatta beslut som bygger upp mej och gör mig trygg. Ingen kan göra det åt mig, det måste komma inifrån mig själv.

Vilken varg matar du? Vilka tankar låter du få fäste i ditt sinne? Vad väljer du att lyssna på? Du känner själv vilka tankar som får dig att må bra och vilka tankar som får dej att må dåligt. Det är bara du själv som vet och det är bara du som kan förändra dina tankar. Om du förnekar det så förnekar du ditt ansvar över ditt liv och inriktning. Mata den goda vargen. God jul!

Gilla olika

En av mina hobbies är att studera samhällsfenomen, människor och olika trender. Jag är varken förelöpare eller medlöpare, jag är en iakttagare. Noterar och reflekterar, funderar och begrundar. Sen brukar jag följa min egen väg och min egen övertygelse. Men det är alltid intressant att studera.

Nu senast har jag studerat vårt så kallade jämställda samhälle. Jag kan konstatera att det sänds ut dubbla budskap, milt sagt. Vi ska ha lika lön för lika arbete, och det tror jag är något vi kommit ganska långt med, även om vi inte är helt framme än. Men på de jobb jag själv har haft har det varit så.

Men går du runt i en klädbutik eller skobutik är det lätt att se skillnad på maskulint och feminint. Eller titta på vad herrdofter och damdofter heter. Hans heter Dark temtation, sport, isvak, energy, off limits och active. Hennes heter cotton dry, talc soft, fresh natural, creme rich och pearl & beauty.

Det mesta i mode, kosmetik, smycken och frisyrer är fortfarande tydligt uppdelat i manligt och kvinnligt. Personligen tycker jag det är helt naturligt och jag som kvinna attraheras av maskulina män. Men det handlar om min känsla, inte om människovärdet i sig. Alla måste få vara den de känner sig bekväm med att vara.

När mina barn var små försökte jag introducera dem för olika sorters leksaker. Vilket bara bekräftade det genetiska betinget vi ofta föds med. Min son fick en docka. Den la han på traktorsläpet som last. Min dotter fick en grävmaskin, den bäddade hon ner i docksängen. 

Vi är män och kvinnor, vi är manliga och kvinnliga - men det behöver inte vara samma sak. Män kan vara feminina och kvinnor kan vara maskulina och en del är lite av varje. Vi ska inte döma eller fördöma andra som går sin egen väg. De ska hyllas för sitt mod och sin styrka. Alla har lika stor rätt att vara den de är.

Jag uppskattar att ha olika sorters människor i min bekantskapskrets. Olika inställning till livet och kärleken. Olika tycke och smak. Olika sexualitet. Samtal med olika människor berikar och ger nya infallsvinklar. Gör mig mer generös och ödmjuk. Jag behöver inte hålla med om allt, men jag vill gärna lyssna och försöka förstå.

Finn din flock

Att hitta de som har samma intressen, humor, funderingar eller går igenom samma svårigheter är en stryrka. Att hitta de grupper som kan ge mig bekräftelse, idéer, styrka och gapskratt är så viktigt. Dessa grupper behöver inte vara gamla vänner, det kan vara nya bekantskaper eller intressegrupper på nätet. Grupper som jag behöver för att få mervärde i livet.

Om man har speciella behov eller intressen av något slag kan det vara fint att hitta andra med samma erfarenheter. Jag fick styrka av en sorgesamtalsgrupp när jag förlorade min hjärtevän. När jag hade dvärgschnauzer var jag med i en dvärgschanuzergrupp. Det är inte fel att ha flera olika grupper som tillför olika saker i mitt liv. 

Självklart ska man inte bara umgås med likasinnade, man mår bra av att träffa olika sorters människor som tycker och tänker olika. Det är så jag utmanas i mina tankemönster och får nya infallsvinklar i hur man kan leva och fungera. Men ibland behöver jag bara få dra en igenkänningens suck med likasinnade.

Naturligtvis betyder de få, nära vännerna mest. De som står fasta i ur och skur, i med- och motgång. De som lyssnar och förstår, de som kommer med kärlek, medkänsla och omsorg. De som också vågar utmana mig och pusha mig till att bli en bättre version av mig själv. 

Jag följer några inspirationskällor på Facebook och Instagram. Steve Maraboli, Micke Gunnarsson, Women working, 9gag, the be happy project, Women for one, Out of the heart, Empaths Old Souls and Introverts, Slacker and Steve, mommy needs a beer... Både inspiration och humor i en härlig blandning. Jag kollar även på Pinterest där man hittar tänkespråk som är inspiration i koncentrat.

Att hitta sin flock där man kan slappna av och få den där sköna känslan av igenkänning är guld värt. Att få läsa eller höra om andra som gått igenom samma sak som jag eller har samma känslor eller tankar som jag det är berikande och befriande. Att veta att man inte är ensam om att känna såhär, tänka såhär. Att hitta sin flock.

Min flock är inte så säkert min familj utan de vänner och kontakter som jag själv väljer. Jag kan ha flera olika flockar som berikar och bekräftar mig. Jag är en mångfacetterad människa och behöver flera olika källor som möter mig i det jag funderar på. Men också de som får mig att springa vidare.

En flock i djurvärlden är ju en grupp som jagar, sover, äter och leker tillsammans. En flock drar hela tiden vidare mot nästa mål, men ser till att alla får det de behöver.  Vi människor är mer komplicerade än de basala behoven, vi tänker och drömmer och fantiserar och sörjer och gläder oss. Så mitt tips till dej är att du finner de flockar du vill vara en del av!

Traditioner

-Vänta du tills du är lika gammal som jag, brukade mamma säga när jag retade henne för att vara stel och mossig. Nu är jag själv 50+ och det händer saker både i kroppen och knoppen. Jag förstår vad mamma menade och sakta men säkert börjar jag också uppskatta saker som mamma värdesatte.

Jag tänker på min mormor nu denna första advent. Jag stryker gamla dukar som hon hade och jag har en gardinkappa som hon virkat. För mamma är det viktigt att städa och putsa fönster och byta gardiner till första advent. Det har hon säkert lärt av sin mamma. Nu gör jag likadant. 

Advent och jul är späckat med traditioner även om justeringar sker allt eftersom släktingar flyttar, dör, föds och skaffar partners. Men mycket är likadant år efter år och det påminner om släkter som gått före. Man plockar fram gamla julpynt och minnena följer med. 

Kroppen genomgår också förändringar allt eftersom man blir äldre. Jag är lite stel på morgonen när jag kliver upp ur sängen. Det är som om senorna i benen inte riktigt räcker ner till fötterna. Jag stapplar fram på hälarna några steg innan kroppen anpassar sig till lodrät läge. 

Jag kan vakna på nätterna och ligga vaken länge innan jag somnar om. Ibland behöver jag gå upp på toa, ibland är jag törstig. Jag vaknar tidigare på morgonen när jag är ledig och går och lägger mig tidigare än förr. Däremot uppskattar jag att ta det lugnt både morgon och kväll.

Det sägs ju att barndomens straff är medelålderns belöningar. Utegångsförbud, gå till sängs tidigt, tystnad och ensamhet. Nu för tiden är det riktigt skönt med detta. Men självklart har det en del i att jag väljer det själv, inte att en förälder tvingar det på mig. Allt i lagom doser förståss. 

Nu har jag tänt det första ljuset och känner vemod. Jag saknar mina barn, det känns tomt att inte ha dem nära. Jag vet att de har det bra och de bygger upp sina egna vuxna liv med sina partners. Men ibland saknar jag tiden tillsammans som familj, när de var små och förväntan inför julen var stor.

Självklart saknar jag min älskade också. Allt adventsmys och julmys känns inte alls lika mysigt utan honom. Det är inte lättare denna julen jämfört med förra. Det är fortfarande lika tomt utan honom. Man sa att bara sorgeåret var över skulle allt gå lättare. Men det är inte sant. 

Visst vänjer man sig, visst blir sorgen mindre men saknaden blir större. Vardagen går bra, det flyter på med jobb och fritid men när det blir speciella helger eller högtidsdagar blir det svårare. Då fattas han mej. Men det är som det ska när det blev som det blev. Livet går inte på räls men jag har bestämt mej för att ta mej fram ändå. Ett steg i taget.

Vänner i livet

Just nu går det runt ett meddelande på Facebook att man bara ser 25 vänner och att om man kommenterar det inlägget så förändrar man de nya algoritmerna. Det är till viss del sant. Men inte helt. Facebook kan visa 1500 inlägg åt gången men den väljer ut de som verkar mest intressanta. Inlägg från familj och de vänner som du oftast interagerar med, dvs gillar eller kommenterar.

De prioriterar också inlägg som har bild eller film men nedgraderar inlägg som uppmanar andra att tagga någon annan eller dela ett inlägg. Om du inte gillar eller kommenterar en väns inlägg på 90 dagar kommer den vännen att nedgraderas. Det är alltså upp till dej att hålla koll på dina vänner, då kan du ha 150 vänner i ditt flöde åt gången. Mer tror jag inte heller man orkar läsa.

Problemet är ju egentligen mitt eget. Jag har flera hundra kontakter på Facebook och jag har inte tid att följa alla. I verkliga livet har jag kanske fem riktigt nära vänner och ett 20-tal som jag umgås med regelbundet. Mer finns det liksom inte utrymme för. Jobbar man nästan heltid och har någon hobby och ett föreningsliv, eller i mitt fall en kyrka, så räcker det.

Man hinner ju inte ens sakna de vänner på Facebook som man inte längre ser i sitt flöde. Gör man det, så är det ju bara att söka upp deras profil och skriva en hälsning. Då aktiverar man kontakten igen - för 90 dagar... så det är väl inte så konstigt att du bara ser 25 vänner, för det är ju de som du har tätast kontakt med, förmodligen också i det verkliga livet.

För Facebook är ju ändå bara en digital verklighet. I verkliga livet ser jag till att hålla kontakt med de vänner som betyder något. Ibland kan det gå långa tider, men man vet ändå att vänskapen består. Andra pratar man med varje vecka och mina gamla krassliga föräldrar ringer jag varje dag, bara för att höra att allt är okej. 

Annars kan Facebook också vara en bra kanal till att hitta gamla vänner som man tappat bort under livets gång. Man byter jobb eller bostadsort och man lovar att hålla kontakten med de gamla vännerna. Men så kommer det nya vänner och tiden räcker helt enkelt inte till. Men man ska inte ha dåligt samvete för det.

Vänner kommer och går i våra liv. En del är till stor hjälp och glädje under en period men så går man vidare in i en ny säsong och andra människor kommer in och får betyda mycket. Det betyder inte att de gamla vännerna är värdelösa, det betyder bara att man behöver varann under olika omständigheter och alla människor kommer inte finnas kvar hela livet. Men vissa gör det.

Familj och släkt har man alltid, oavsett om man kommer överens eller inte. Man man kan faktiskt välja att umgås mer eller mindre med dem, precis som med vänner som man upplever tar en massa energi och uppmärksamhet utan att ge något tillbaka. En relation behöver innehålla både givande och tagande för att bli värdefull i längden. När man berikar varandras liv blir man betydelsefull.

Det är inte antal år man känt varann som är avgörande för vänskapens betydelse. Jag har vänner från lågstadiet och jag har vänner från olika perioder i livet och nyfunna vänner. De betyder olika mycket för mig på olika sätt. Det är inte en självisk handling att välja mina nära vänner, det är kärleksfullt mot mig själv och andra. 

Om jag låter mej uppslukas av de som bara vill ha uppmärksamhet, hjälp och tjänster kommer jag inte bli lycklig. Visst kan jag hjälpa människor, absolut, men de som är mina närmsta vänner är de jag har intelektuellt och emotionellt utbyte av. Jag är glad och tacksam äver mina närmaste vänner.

Att ha en handfull människor i mitt liv som jag kan lita helt på, som jag kan ringa mitt i natten och som vet att de kan lita på mej, det är en rikedom. Det är inte självklart att man har det. Att ha en vän kräver att jag är en vän. En vänskapsrelation innebär engagemang och delaktighet. Men det är så givande och helt ovärderligt!

Glädje & sorg

Man måste vara glad för att orka vara ledsen. Att sörja är inte att ständigt gå i svart och ha tårar i ögonen. Det finns många olika sätt att hantera sin sorg. Jag tror jag har funnit min väg, men den har inte varit rak och inte heller enkel. Många säger att jag är stark men det känns inte så. Jag känner mej skör men jag brukar kunna ta en sak i taget.

Jag är bra på att fokusera på en sak och inte låta känslorna dra iväg med mej. Sorgen finns där hela tiden och min styrka är i så fall att kunna välja när jag låter sorgen ta plats och när den får ta en underordnad position. Jag koncentrerar mig på att leva i nuet, att inte stanna i dåtid eller låta framtidens ovisshet skapa oro och osäkerhet.

Jag har blivit duktig på att leva här och nu, att ta en dag i taget, en sak i taget. Det gör livet mer hanterbart när man tänker så. Att sväva ut i alla ”tänk om...” ”varför” eller ”jag önskar...” leder ingenstans, förutom till frustration och förtvivlan. Dit vill jag inte gå så jag gör ett medvetet val att inte ge näring till dessa tankar.

Jag måste bestämma mig för att inte ställa frågor som inte kan besvaras. Jag vilar i vetskapen om att vardagen rullar på, att varje dag har nog av sina egna bekymmer och att jag får kraft inifrån för att klara av dagen idag. I morgon tar vi itu med i morgon. Man klarar mer än vad man tror och det är avgörande att bearbeta, processa och hitta vägar vidare.

Det handlar mycket om min grundinställning till livet och min grund i mig själv. Att vad som än händer så har jag en stark rot som håller mig kvar på marken. Jag har en genuin tro på livet, på att goda saker kan hända även om dåliga saker också händer. Själva naturen har en urkraft att utjämna. Lågtyck och högtryck jagar varandra över jorden. Ett hål i marken fylls av vatten och bråte som vinden sveper fram. 

Är jag ledsen kan jag också vara glad. Det ena utesluter inte det andra. Båda känslorna får plats och behöver få utrymme. Vi kanske är tredimensionella på utsidan men på insidan har vi ett oändligt antal dimensioner. Det gäller bara att våga utforska dem och släppa fram dem. Det som inte skadar eller sårar andra är gott. 

Vi har alla en inre känsla, eller röst om man så vill, som visar oss vägen. En magkänsla, en övertygelse i hjärtat som vi borde lyssna till och följa. Vårt inre ljuger inte för oss, men vi måste lära oss att uppfatta vad vi känner. Man kan argumentera med sig själv och förneka sina innersta känslor men gång på gång märker man att man borde lyssnat. 

När man vågar lyssna inåt och verkligen känna efter, blir man allt bättre på att uppfatta de där uppmaningarna. Man blir mer i harmoni med sig själv och man förstår att livet kan vara svårt, orättvist kanske men det är inte bara jag. Alla har sina motgångar, sina svårigheter att hantera och övervinna. Ska jag växa eller ge upp? 

Det är hur jag hanterar livet och allt som händer som formar mej som människa. Jag kan inte skylla ifrån mej på omständigheter eller vad andra har gjort eller bestämt. Jag har mitt eget ansvar och mina val avgör riktningen på mitt liv. Att säga ja eller nej. Att inte svara är att ge makten till någon annan.

Sorgen har gett mej klarhet och en beslutsamhet. Jag finner mej inte i vad som helst, jag tar inte emot det jag inte vill ha bara för att det är någon som vill ge det till mej. Jag vet vad jag vill och inte vill. Jag har blivit bättre på att urskilja det dåliga från det som är bra, även när det försöker dölja sig.

Å ena sidan önskar jag att jag aldrig skulle behöva gå igenom det jag har fått göra, å andra sidan är jag tacksam för allt jag har lärt mig. Jag har fått uppleva en kärlek som inte alla får ynnesten att få. Jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv och mitt inre tack vare förlusten och sorgen. 

Jag kan inte önska mer tid tillsammans med honom för han är borta. Det vi hade var alldeles för värdefullt för att grumlas av negativa tankar och känslor. Det vi hade tillsammans var unikt och jag är priviligierad att ha upplevt detta. Det sätter en standard för mitt framtida liv och nu vet jag så mycket mer om kärlek och omtanke. En kunskap som kommer forma min framtid.