Precis så har jag det precis just nu! På min egen balkong på Rörstorp i Värnamo. Enda skillnaden är att det är inte är syrsor jag hör, det är skogsduvor. Men det är också ett fint läte.
Jag har vant mig vid stadslivet nu. Här vill jag stanna. Nära centrum, nära människor, nära pulsen. Men ändå med mitt eget lilla privata kryp in här uppe på tredje våning. Jag ser höghusen på Doktorsområdet glimma där borta. Jag ser hus och gator och lyktor och ICA-butiken. Jag är en del av allt detta. Jag hör hemma här. Människor känner mej här. Dom hälsar och pratar när jag är ute på stan.
Dom verkar gilla mej faktiskt.
Lika stort behov av sociala kontakter och mänskligt umgänge, lika beroende är jag av ensamhet, avskildhet. Måste få träffa folk ofta annars blir jag uttråkad. Men måste få gå en promenad helt ensam i tystnad ute i skogen också. Det bästa av två världar. Och jag har privilegiet att kunna få välja båda.
H.D.S.L.
Du verkar vara på väg att hitta ditt nya liv, och det känns uppmuntrande, även om jag tycker mig kunna ana en viss tveksamhet bakom dina ord, som om du försöker övertyga dig själv...
SvaraRaderaDär vi bor i Bålsta har vi väldigt nära till naturen och Mälaren med dess vatten. Lätt att ta promenader, paddla kajaker, plocka blåbär, ta en cykeltur etc. Bålsta är dock ganska litet med sina 18.000 invånare, även om det växt en del de senaste tio åren. Kan kanske mer ses som en avlägsen förort till Stockholm, då flertalet jobbar där eller i Uppsala/Enköping. Här blir tyvärr begränsat med sociala kontakter och vill man gå på en konsert, se ett uppträdande, shoppa, sitta ut på en restaurang m m, blir det att åka in till "stan". Där finns ett myllrande utbud av det mesta. Men jag skulle dock inte vilja bo där: för mycket folk och ljud, ger inte det lugn man kan behöva, mest stress i längden. Men ibland ger ett besök där vad man behöver. Fast visst tröttnar man på att pendla ibland: dörr till dörr nästan en timme och längre för Irina.
Hoppas du fortsätter att trivas i Värnamo och rotar dig både socialt och i naturen. Låt dock inte rötterna sprida sig för djupt, för en dag kanske de behöver dras upp igen...
Borgny