Men ikväll ligger jag här och gråter. Jag säger inte varför, bara att många tankar finns i mitt huvud just nu som inte är så positiva. Det var faktiskt länge sedan sist. I höstas var det nog mer regel än undantag att jag grät mig till sömns, men livet blev långsamt bättre och jag fick fast mark under fötterna och kontroll på mina känslor.
Men ibland rinner det bara över. Det kan vara tankar på sådant som hänt, dåliga minnen, men också fasor och oro inför framtiden. Hur ska det bli? Hur ska jag klara det?
I sorgsna stunder som dessa är det extra jobbigt att vara ensam. Jo, jag har vänner, men jag kan liksom inte med att ringa klockan 23.20 och lipa... Så för att bryta mina negativa tankebanor klev jag upp och hämtade min ipad. Det är på denna välsignade teknikpryl som jag alltid skriver mina inlägg. På något sätt blir jag lite tröstad av att få skriva av mig. Få hjärnan att tänka på annat, att bli rationell och strukturerad, som är mitt naturliga tillstånd. Få känslorna att sluta svalla.
Så tack för att du lyssnar (läser) och för att du ger feedback på mina sociala media. Jag har själv inte riktigt insett att jag kanske är hyfsat duktig på att skriva. Jag bara skriver för att det är enkelt och faller sig naturligt. Har inte riktigt reflekterat över att det kanske inte är så för alla.
Nu har tårarna torkat och hjärtat slutat bulta så hårt. Sorgen i hjärtat finns kvar och en skugga av den kommer kanske alltid att dröja sig kvar. Men det är nog något jag får lära mig leva med. Och ibland rinner det över. Det är okej. Det kanske till och med är bra att sorgen får ta sig ett fysiskt uttryck. Jag har tryckt undan alltför många känslor alltför länge. Hög tid att lyfta på locket. Men försiktigt, försiktigt...
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar